- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
67

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de Vallée, som hans rätta namn var, tagit plats och
åsåg ej utan förnöjelse hur Armand de Bousquet sysslade
med att tillaga deras aftonmåltid.

— Det går trögt med kocksysslorna, skämtade
Philip de Mauginard-Vallée, såsom vi hädanefter vilja
kalla honom. Och ändå har du en farbror, som är
amiral.

— Och du då, svarade Armand i samma ton,
du kan ju inte ens läsa »fader vår» på latin oaktadt
du har en morbror, som är abbé, så att du har
ingenting att säga.

Båda två utbrusto derefter i ett samtidigt skratt,
naturligtvis på hvarandras bekostnad.

Efter många försök lyckades ändteligen den
improviserade kockens bemödanden och den enkla måltiden
intogs med strykande aptit.

—• Nog tycker jag att vi kunde bestå oss med
en hushållerska, eller inackordera oss i maten, yttrade
Armand. Alltid ha vi penningar att betala med, fortfor
han och kastade en hastig blick på den jernbeslagna
kistan i hörnet bredvid sängen.

— Hushållerska, inackordering, brummade grefve
Philip. Hvad tänker du på! Jo, det skulle just vara
skönt att få ett nyfiket fruntimmer i huset. Inom
några timmar skulle hela den här stadshålan veta om
hur vi ha det och kanske mera, ty du må tro, att
när en qvinna skall berätta någonting, så säger hon
ej hur det i sjelfva verket förhåller sig; nej, det blir
allt för prosaiskt och onjutbart, det måste alltid läggas
till någonting och hör inte detta någonting till sjelfva
saken, så stöper hon nog om det, så att det, i hennes
och de oinvigdes ögon förstås, alltid passar in. Och
de der kistorna sedan! Hur länge tror du att de skulle
få vara i fred för hennes spanande blickar? Hon skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free