Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned öfver axlarna, och ett likaledes hvitt skägg, som räckte ned öfver bröstet.
Den unga vackra flickan sprang gladt emot den gamle farfadren, och hötte skälmaktigt åt Mikko, som bemötte denna sedvanliga helsning med ett gladt leende, och började smeka det hvita, ståtliga skägget. Några alnar bakom henne följde främlingen. Han stannade i skydd af ett par buskar, och då hans blickar föllo på den gamle, stod den tydligaste öfverraskning att läsa i dem.
»Han måtte allt vara bra gammal», tänkte främlingen, »och hvad han varit vacker i sin ungdom.»
Den unga flickan hade emellertid i korta ordalag omtalat det besök, som deras hem fått. Hvad främlingen hette, det kunde hon naturligtvis ej yppa, alldenstund hon icke visste det sjelf.
»Han har sagt, att du, farfar, först skall få veta det», slutade hon sitt anförande.
»Hm, hm», hostade gubben och slätade ut skägget, som sondottern bringat en smula i oordning. »Du sade, att han är vacker och ståtlig, och att han bryter på svenska.«
»Ja, men se der kommer han sjelf. Du kan nu, farfar, personligen öfvertyga dig om, att jag inte narras.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
