Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärdesgården och stod på sin forna herres
gård. Kristian var som lamslagen; han kunde
endast frammumla ett kah! Ett vänligt löje,
som solljus öfver en ödslig hed, lyste upp
hans anlete, medan alt hvad han hört om
troll och häxerier i blinken drog genom hans
uppskakade hjärna. Medan han ännu
gnuggade sig i ögonen för att öfvertyga sig om
att han värkligen var vaken, kl ef Jegor,
hans ovän Jegor, in på gården med betsel
och piske. „Hästen är minu, sade han; „låt
bli att locka honom hit.a
Jegor grep Jalo i pannluggen, lade
svärjande betslét på och lofvade, att han nog
skulle vänja hästen af från att flöja öfver
gärdet. Med många omilda ryckningar ledde
han den stackars Jalo hem till sig, och om
en stund hörde Kristian hingsten stampa
och stöna af fruktan under Jegors piske.
Att slå Jalo, slå en sådan häst, det var
oerhördt.
Från denna dag blefilifvet ett helvete
för Kristian. Att sakna hästen hade varit
en plåga; men att ha den hos sin värsta
ovän, att aldrig kunna återförvärfva sig den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
