- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
58

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

djupare led han vid tanken på att Oda befann sig i
snapphanarnes våld. Under flykten från Perstorps
skog hade han ett par gånger sett en skymt af henne,.
men aldrig kommit i tillfälle att säga henne ett enda
ord. Ej ens vid ankomsten till Mannarp tordes han
begära att få träffa Oda, för att icke väcka
misstankar.

Hans förvåning öfver att se Rasmus Heistrib
inträda i det usla kyffet var ganska stor. Hvad kunde
dansken vilja? Kom han för att gifva bonden
friheten? Omöjligt! Kanske för att förkunna att hans
sista stund var inne? Detta var också troligare.

Sedan Rasmus Heistrib fixerat Helge en lång
stund, utbrast han:

“Du känner väl till svenskarnes styrka, eller hur?“
Frågaren hann knappt uttala sin mening förr än
Helge svarade:

“Ja, nog gör jag det.“

Tillfredsställelsen lyste i danskens ögon då han
fortfor:

“Nå. hur stor är den?“

“Ah nog /är den tillräcklig att svälja din styrka
som en liten munsbit“, svarade Helge.

Ett dylikt svar hade Rasmus Heistrib ej väntat
sig. Han bet sig harmfullt i läpparne och yttrade
derpå i hård ton:

“Ett sådant svar hade jag ej väntat mig. Jag
vill. att du öppet säger mig, Jiur stor fiendens
styrka är.“

“Det är omöjligt för mig, men i Yexiö var det
så mycket folk, att jag ej hann räkna det.“

Rasmus Heistrib syntes fundersam. Han var
antagligen tvehågsen om hvad han skulle svara.
Slutligen tycktes han dock ha kommit till klarhet med
hvad fången menade. Hans panna rynkades, ögonen
brunno af vredens eld och händerna knöto sig
våldsamt då han stack dem under Helges näsa och utbrast:
“Du drifver endast gäck med mig, men detta skall
du nog få ångra, eländige!“

Helges kraftiga oförderfvade natur hade förunder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free