Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husets obestridde härskare, Carl Rupert
Tollsta-dius, väntade honom med en viss oro, ty
kronofogden höll sitt folk, som han själv sade, utan
pjunk och känslosamhet, styvt och strängt, men
rättvist.
Maja Lisa Storfolk, kökets hulda vårdarinna,
satt tjock och myndig vid det vitskurade bakbordet
och lade patience, medan hon mera nynnade än
gnolade en av de oräkneliga psalmmelodier, som
utgjorde hennes föga omväxlande musikaliska
repertoar. Bred, mäktig, klarögd och vithårig
satt hon likt den visa valan och siade framtida
öden ur de brokiga lapparna på bordet.
Längre ned i rummet satt Hedda, en
trettiotvåårig kvinna, vars dystra och allvarliga anlete,
med de över näsroten nästan sammanvuxna
ögonbrynen, blev, då hon tillfälligtvis log, så
förunderligt förbytt, nästan vackert. Läpparna till
hen-.nes stränga, nästan hårda mun bildade, när hon
teg, ett känslolöst rakt streck, men när hon log,
svällde de till och tecknade en förtjusande
bruten linje och blottade på samma gång de vita
tänderna och det friska röda tandköttet, vilket
åter gav henne ett drag av ungdom och godhet,
som eljes för länge sedan tycktes ha plånats ut av
bekymmer och oro. Hon spann, vätte allt
emellanåt tummen och tråden, rörde flitigt trampen
till rocken, men hann det oaktat med blicken följa
Elias Larsfolk, som slöjdade ett rockhuvud åt
henne, oah den dövstumme, som täljde korv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
