Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
malt i Finland bosatt polsk familj, hade tagit
livet av sig på grund av en obetydlig balans i den
stränge kronofogdens kassa. Varje gång något
som ansågs oförklarligt eller mystiskt sedan
tilldrog sig i huset, strax dök den sorgliga historien
om den unge, vackre mannen upp; hans olyckliga
stjärna, hans osälla ande tillskrevs allt som hade
att göra med olycka, hämnd och skräck.
När den naturliga förklaringen, det
sönder-blåsta vindsfönstret, som Elias tog ned med sig,
återförde det hela på verklighetens grund, brast
skrämselns förtrollning med ens. Både Hedda
och Maja Lisa kände sig liksom förlägna för
varandra, den senare därtill förargad över att
ha låtit sig se i en för hennes år löjlig situation.
Hon tog åter häftigt och ivrigt itu med den
avbrutna patiencen. Hedda drog rocken till sig och
började åter på med sin spånad, men medan
hennes händer arbetade, gingo dock tankarna i
den riktning fantasien givit dem.
— Huru länge är det sedan den stackars
Konstantin gick bort? frågade hon Maja Lisa. Denna
gav intet svar för att tydligt visa sitt missnöje
med Hedda.
— Ja, det är väl nio år se’n dess, men aldrig
glömmer jag den aftonen, fortsatte Hedda,
besvärad av den andras tystnad. Kronofogden kom
in genom den där dörren, vit i synen som lärft,
med håret på ända och skrek: — Har nå’n sett
Konstantin? Ja, ooh då hade den stackarn varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
