Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det stora våroffret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viss om att jag inte skall glömma att jag har
greven att tacka därför.
De två herrarna gingo åter ut i salongen.
Kronofogden följde greven ända till hans dörr,
bugade sig gång på gång. Så gick han, sedan
dörren stängts, blek men behärskad till bordet där
dryckesvarorna stodo, fyllde ett stort glas med
konjak och till sin egen förundran — ty han
ansågs och ansåg sig själv vara en nykter man —
hällde han den starka drycken i sig. Så gick han
i dystra tankar åter in i sitt ide. Att tänka djupt
och klart, det tyckte han sig kunna endast här, i
detta nedrökta rum med sitt svartnade tak, sina
bruna väggar, sitt slitna golv och sin varma
skinnsoffa. Endast här kunde hans ensidigt
utvecklade fantasis bildvärld forma sig i de
fängslande tavlor, där han i lyckliga ögonblick såg sig
själv omätligt rik och mäktig, behärskande
bönder och länsmän, ja guvernören själv. Med
guldet som motor och skaparkraft skulle han...
ja vad skulle han ej.
Men nu, denna förfärliga halvtimme som följde
efter grevens meddelande, nu såg han motsatsen
till denna bildvärld framför sig. Hans fiender
skulle triumfera, trampa honom under sina fötter.
Hans guld, frukten av ett halvt sekels arbete,
skulle tagas från honom. „Arbete i Konungens
slott eller fästning hela sitt liv” stod det i
Miss-gärningsbalken, och detta var det lindrigaste, ty
där stor också: „varde hängd”. Han såg på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
