Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fan och kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där revisor Petrell i famnen, den var helfull eller
halvdöd. Men fråga mig om ingenting mer nu,
nu vill jag sova.
Inne i det allra heligaste hos källarmästar
Andersson på Stadshuset, i rummet bakom den disk,
vid vilken mamsell Ingeborg i fyllig glans
tjänade en värd, sutto vännerna Ljung och Svahn.
De sutto i den svarta vaxdukssoffan med var sin
bolmande pipa. Ehuru de hade varm, söt rök och
stark konjakstoddy framför sig, voro de ej glada.
Dystert blickade de framför sig, då och då togo
de en klunk av den starka drycken och utbytte
några enkla reflexioner över situationens
vansklighet. Dystert var hela rummet med sina
smutsbruna ektapeter, sin svartpolerade björkmöbel och
nedrökta gardiner, över soffan hängde ett
porträtt i stålstick efter Dowe av kejsar Nikolaus I.
Tavlan gjorde rummet ännu otrevligare, ty
härskarens later och miner voro uppdrivna till
onaturlighet och de stränga, fascinerande dragen sågo
olycksbådande ned på rummets gäster. Tvenne
palmljus i höga mässingsstakar gjorde vad Oe
kunde för att riktigt understryka stämningen av
mörker och otrevnad.
— Har du sett Långfors i dag?
-Ja-
— Hur såg han ut?
— Skadeglad!
— Jag har sett kantor Kekkonen, han såg
nedslagen ut. Svärsonen Lars Petrell hade han sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
