Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fan och kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kort minut r släden, klädd i kronofogdens
respäls. Lars hade sett frusen, blek och
överansträngd ut. Gud vet om han inte var litet
dragen också.
— Aj, aj, Gud nåde honom då. Kronofogden
själv är nykter som en kalv, men sina gäster ...
ja, du minns nog hur det gick till vid festen
senast.
Vid minnet av denna på hela orten berömda
backanal brusto bägge, oaktat den förtvivlade
ställningen, i ett kort, häftigt skratt.
Så tog tystnaden och dysterheten åter vid. De
två sågo betänksamt in i de blå rökmolnen, som
ur piphuvudena ringlade sig upp mot taket.
— Hör du, säger rektorn plötsligt, om något
mänskligt skulle hända Tollstadius, så tager fan
vid mig.
Rådmannen röker, trummar på bordet
marsel-jäsens anslagstakter och säger om en stund:
— Det är så med mig också. Men säg mig en sak,
vart skulle kronofogdens pengar i sådant fall gå,
vem ärver honom? Jag har försökt sondera
honom, men han blir som förseglad, man får inte
veta något alls i den saken. Ett vet jag bara,
danaarv blir det inte. Och den där Axel sedan,
den talar han aldrig om, men att han varken tål
eller erkänner honom, det både hörs och syns.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
