Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greve Mauritz knep ihop de tunna läpparna,
rynkade näsvingarna, som om han luktat på
något surt.
— Jaha, och nu är det herr kronofogdens
mening att inkassera dessa medel, om jag förstår
er rätt.
— På intet vis, herr greve, ni missförstår mig
helt och hållet. Den tanken är så långt ifrån
mig, att jag tvärtom — och det oerhörda
inträffade, att herr kronofogden högtidligt rev hela
bunten av små kvitton i bitar och lade
papperslapparna på grevens tomma pastejassiett. Se här
min mening!
Mademoiselle Trinité — så hette
sällskapsdamen — spärrade upp sina mörka ögon. — Quel
homme magnanime et noble, undslapp det henne.
Unge greven var stukad för ett ögonblick, han
såg till och med osäkert upp på sin moder, vilket
ej skett sedan han var ett litet barn.
Grevinnans ögon fylldes av tårar, hon gav den gamle
en tacksam blick.
Kronofogden kände sitt hjärta smälta av
stridiga känslor; till slut togo de behagliga
överhanden. Sannerligen, det tycktes vara sant, det
där, att det är roligare att giva än att taga.
— Min unge herre, sade han, vänd till greven,
som med rynkade ögonbryn och rynkad näsa
petade i en läcker volauvent, tillåt mig att säga,
varför jag kommit till Arlax gård. För er moder
har jag förtalt min barndoms sorgliga saga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
