Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namnet här vid bordet, svarade greve Mauritz
stolt, och — seende mot de sönderrivna
kvittenserna — det är sä länge sedan jag hade nöjet
att —
Den gamle låtsade icke om ursäkten, han
repeterade högtidligt, markerande varje stavelse med
karneolringen: — Egon Odo Mauritz
Freden-sköld-Toll...
— Kanske vi, inföll grevinnan hastigt, hålla
dä;r, vi äro släkt med familjen Toll, de ha ett
krönt lejon i kluvet...
— ... stadius, knackade kronofogden
obarmhärtigt i bordet.
— Mais c’est gentil, c’est grandiose, utbrast
fransyskan med övertygelse.
Det arbetade häftigt inom unge greven, han
var färdig att slunga ut något av de ord, som han
lärt sig av Monacos internationella lymlar, men
en miljon, en miljon, vilken svindlande följd
av chanser innebar ej det ordet. För en
enda gång behärskade han sig. Med spelad
bon-hommie yttrade han till kronofogden: — Ni vill
således köpa mitt namn, vårt namn?
— Mja, man kunde möjligen också säga, att
jag vill sälja mina säkra fordringar. Ja, jag
har dem alla här, mina reverser och handlingar,
nere i flygelbyggnaden.
Greve Mauritz’ stridslystnad och
översittar-instinkter voro väckta, han vände sig på franska
till mamsell Trinité och utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
