Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mera än en miljon.
Kronofogden njöt. Taga penningarna med sig
i graven kunde han ej göra och då kunde intet väl
vara behagligare än att njuta av dem, såsom han
det nu gjorde. Saligheters salighet skälvde
genom hans själ. Han kände sig rörd över sin egen
godhet och mamsell Trinités tillbedjansfulla
blickar. Att det ändå verkligen skulle vara roligare
att giva än taga, som det lär heta i skriften och
som Maja Lisa där hemma jämt bar på läpparna,
det hade han aldrig i livet trott. Och allt detta
var ju hans egen, hans egen lysande idé.
— Odh denna summa, sade greve Mauritz, den
gives...
— Ja, den gives på ett villkor, ett enda, men
absolut, att unge greven lägger mitt namn till
sitt grevliga.
Binoclen föll från grevinnans näsa, handen,
som febrilt noppade på farbolanerna, stannade
som förstenad med lillfingret i vädret.
— Det må jag säga, det var ett villkor, ett
underligt villkor. Vad skulle det vara i sådant
fall?
Två röda fläckar brunno på greve Mauritz’
kinder.
— Vad skulle det vara i sådant fall. Vad heter
ni, min herre?
— Vad jag heter? Kronofogden såg ej
lekfull ut, en mörk rodnad steg upp i hans ansikte.
— Ja, jag ber om ursäkt, men ingen har nämnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
