Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I två månader har du halat på den ändan och
ännu har jag inte sett den indragen och upplagd
i kabelgattet.
— Kom upp bara, nu är det klart. Och över
Mattis bruna, väderbitna ansikte spreds ett löje,
segrarens, upptäckarens berättigade,
självför-nöjda löje. Hans hustru skulle bli nöjd med
honom.
Upp ur luckan kröp nu en nytvagen, rätt
elegant och mycket mager man. Han var klädd som
en herreman så när som på mössan, som var av
lantlig snitt, och benkläderna, vilka voro
instuckna i långskaftade stövlar. Eljes hade han
stärkt krage och svart halsduk, ur, paraply och
galoscher: för en karelare höjden av snobbighet
och nobless. Det märkligaste var emellertid
mannens ansikte. Det var mycket magert —, härjat
av lidelser och ansträngningar. Kinderna voro
urgröpta, som om oxeltänderna saknats; alla
muskler och all bindväv tycktes vara uttorkad.
Det var med ett ord ett ansikte/som redan genom
sin magerhet omöjliggjorde en tolkning av
personens själsintryck och lidelser. När därtill kom,
att ögonen voro stora, men vanligen kisade,
gjorde han intryck av en inåtvänd, försiktig och
•sluten natur. Hakan var bestämd och kraftigt
utvecklad.
— Jaha, sade Veikkolin gäspande, vad står
på? Vad har du fått för en idé?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
