Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sked av generalen. Hon visste, att ihennes man,
eljes så överseende och efterlåten, svårligen skulle
förlåta henne detta fel, men då de stora
sorgernas välsignelse är, att de taga så måmga små med
sig, så ägnade hon nu knappast en tanke åt denna
eljes så viktiga sak. Hon låg vaken till långt
fram på morgonen, då hon omsider föll i en tung
dvala.
Dagen därpå var Anna Paulovna sjuk och hade
feber. Hon lät fälla <ner persiennerna och kalla
Vera tiM sig, hon måste få klarhet. Innan Vera
hann infinna sig, ’kom mannen in i hennes rum.
Han frågade efter hennes hälsa, lät .sända ’bud
efter läkaren, men gjorde allt detta på ett
mekaniskt sätt, som någonting, som måste göras, utan
att lägga in dem minsta värme i sina omsorger.
Anna Paulovna, som genom en mer än tjuguårig
vana lärt sig att genomskåda honom, märkte, att
han var upptagen av något, som ivrigt sysselsatte
hans tankar. Uppskrämd och rädd för allt
oväntat, plågade detta henne i hög grad. Komma vad
som komma ville, så måste hon veta det.
— Nikolaj Nikolajevitsch, vad tänker du på?
sade hon, då han tycktes i beråd att lämna henne
utan att anförtro henne något.
översten såg på henne. — Jaså, du har
genomskådat mig, nåväl, jag tänker i dag efter pa/raden
utnämna Karl Alexandrovitsch till min adjutant.
— Varför? sade hon och kände strupen
sammansnöras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
