Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Varför ... jo, egentligen borde jag ha gjort
det för länge sedan, han är en duktig officer,
generalen ¡tyckte mycket om honom i går, han har
nog framtiden för sig. Och .sedan så ... så ...
är han, rent ut sagt, ett gott parti, det enda, som
finnes här i staden, och Vera är redan över tjugu
år. Som adjutant kommer han att dagligen vistas
i huset. Och han lade ut vitt och brett sina
planer. Men du säger ingenting? Vad menar du
om saken?
För Anna Paulovna var mannens tal ett
lidande, som växte för varje minut och .slutligen
hotade att kväva henne. Omsider reste hon sig
mödosamt upp i bädden, såg på honom med sina
feberglödande ögon, och det låg ett uttryck av
hårdhet och vrede i dem, när hon med en stämma,
som hon ej längre förmådde behärska, utropade:
— Det får aldrig ske, hör du, aldrig! Hon sjönk
åter ned på sin bädd.
Nikolaj Nikolajevitsch blev både förvånad och
indignerad över detta för henne ovanliga utibrott.
Ett ögonblick snuddade han, sig själv ovetande,
vid sanningen, då han med ett spefullt löje sade:
— Du är väl inte svartsjuk heller? och fortfor så
med sina skäl «och argument.
Hans hustru .sade intet, men han kände, att det
var fråga om något oryggligt, oböjligt, något av
denna kvinnornas envishet, som ingenting kan
böja, knappast bryta. Till sluit gick han förtretad
sin väg och sade: — Här är det jag, som handlar
Vår landsman — 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
