Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det till sådan grad, att dessa dimmor i dag
som i dag är tvinga sjöfararna att söka sig till
kanalerna. Dimmorna stiga icke högt, endast
några famnar över sjöns yta, en vindkåre kan
sopa bort dem, men nästa ögonblick komma de
åter svävande upp över vågorna odi svepa allt in
i sin vita mantel.
På Orvos kommandorop samlades alla båtar *
vid det falska sjömärket. Orvo hov upp sin
stämma och sade:
— Vi nalkas målet, vi äro ej långt borta från
varägernas udde. Nåväl, lyssnen till mina ord,
I män från Karelen. I måsten iakttaga den
största tystnad. Icke ett karelskt ord får höras.
Kvälls och Röriks tecken skola alla lyda, och
alla skola hålla sig så tätt efter varandra, att
ijngen båt förirrar sig i dimman, ifall den tätnar
till. Skulle detta ske och någon komma på
villovägar, skall han, då vädret klarnar, söka sig till
varägernas udde, som alla känna. Den och
hamnen innanför udden är samlingsplatsen.
Alla lovade att lyda.
När Orvo tystnade, steg Hanka upp, löste en
silverring, prydd med en dyrbar glaspärla, från
sitt finger och viskande uttalade han föJjande
bön:
Ahti, havets stränge herre,
Wellämo, vågens ljuva dotter,
Tagen mot mitt dyra offer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
