Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gesedan, men se, Ulv Suneson, se, vad skaU detta
betyda? Se, Gunlög silkeslock, vad skall mu ske?
Egil Jarlaskald hade hoppat ned från ruinen
och trängde sig genom den larmande hopen fram
till upphöjningen. Nu steg han upp, nu talade han
ivrigt med possadniken, som tycktes motsäga
honom. Deras åtbörder blevo allt livligare.
Possadniken tycktes vilja hindra honom. Men Egil
Jarlaskald stod ej att avvisa, han sköt själve
possadniken åt sidan.
Stolt trädde han fram i sin lysande vapenprakt,
slog svärdet i bordet, så att det hördes över hela
platsen, och ropade högt över mängden med sin
välljudande stämma:
— Varägiske män, då tinget nu tyckes vara
slut, må det tillåtas mig, som fritt talat på Islands
Alting, som sjungit för nordens store konungar
och jarlar, att även tala i den sak det nu gäller.
Och det säger jag eder, vanbördade nordmän ären
I, förslavade varäger ären I, som vägren hjälp åt
den, som på goda grunder beder därom. Så
gjorde ej edre stolte fäder, de tvistade ej med
tvekluven tunga, som här har gjorts.
Svärdet, ej tungan, talte hos dem i slik sak
som denna. På ord sparade man, men yxan löpte
lätt från länden, när det gällde en rättfärdig sak.
Tom är den undskyllan, att I icke haven en
anförare; där svärd rassla, sköldbucklor stråla och
yxhugg blänka kring männens hjälmar, där är
Med styrkans rätt — 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
