- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord /
18

(1897) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm i början af 1500-talet af Otto Sjögren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betydelse i en forntid, då icke blott folkstammarne, utan äfven landskapsmenigheterna
lefde skarpt afsöndrade från hvarandra. Den nödvändiga beröringen dem emellan
försiggick då vid gränsen på neutralt, under gemensamt hägn stående område, där af
många anledningar åtskilligt folk samlade sig. Man må tänka p£i, hurusom Rom växte
upp på det gränsområde, där sabinernas, latinernas och etruskernas stammar i en punkt
sammanstötte; så har också Stockholm sitt läge på den punkt, där Upplands,
Södermanlands och Skärgårdens befolkningar hade sitt gränsmöte. Då en ö utgjorde
gränsskillnaden, ställdes den gärna under gemensamt hägn, och äganderätten till densamma
delades mellan de menigheter, hvilkas gräns den utgjorde. Liksom Hisingen delades
mellan Västergötland och Xorge, så sattes också gränsen mellan Uppland och
Södermanland midt på Stadsholmen, där det gamla gränsmärket ännu betecknas vid ett hus
på Västerlånggatan. Vid detta gränsmärke måtte landskapsmenigheternas ombud mer
än en gång sammanträdt till förhandling; här måtte gisslan utväxlats och andra öfliga
bruk iakttagits, då konungar och statsmän skulle fritt draga från det ena landskapet
in i det andra. En sådan plats kräfde bevakning; den blef på samma gång tillhåll
för dem, som där uppehöllo sig för samfärdselns förmedlande, och en fristad för
allehanda löst folk, som af ett och annat skäl kände sig utstötta från det lagbundna
land-skapssamhället.

I vikingatidens krigslif måtte denna plats varit synnerligen viktig. Här gick
farleden från Mälaren ut i Östersjön och från Östersjön in i Mälaren; här
sammanstötte liksom i en punkt skärgårdens mångfaldiga segelleder. Från olika håll torde
vikingaskepp här lagt till för att upptaga proviant eller stämma möte. I denna nejd
har man att söka sagans Agnefit, där Agne af den bortröfvade Skjalf hängdes i sin
stora guldhalsring. Hjalmar den hugfulle och Orvar Odd höllo här till. Som
»skepps-holmar» torde säkerligen redan i fornåldrig tid mången af dessa öar hafva betecknats.
Med tiden blef det alltmer nödigt att skydda Mälaren mot inträngande vikingaflottor,
och platsen fick då ökad vikt. Olof Haraldsson, sedermera konung Olof den helige,
trängde en gång under sin ungdomstid in i Mälaren och härjade vid båda stränderna.
Olof Skötkonung utspände då kedjor och nedslog pålar för att spärra inloppet genom
Norrström; men den norske vikingen gräfde sig ut på annat ställe. Man förmenade,
att det skulle skett antingen vid norra Stäket eller vid Söderström. Senare trängde
esterna in i Mälaren och uppbrände Sigtuna. Då blef man allvarligt betänkt på att
genom befästningar och pålningar inrätta ett >lås för Mälarens sjö».

Men äfven för det fredliga förvärfslifvet har denna plats varit tidigt upptagen,
särskildt som fiskeläge. På ena hållet tog man insjöfisk från Mälaren, på det andra
fick man strömming från Östersjön och beredde sig tillförsel af lax från de
norrländska älfvarne och från Finland. För fiskhandeln uppstod sålunda en hufvudort, i hvars
besittning såväl biskopen i Strengnäs som ärkebiskopen i Upsala gärna sökte blifva
delägare, utan att någondera fullt fick makt öfver den trotsiga befolkningen.

Lax, lax, lerbak,

aldrig kommer du på bispens fat,

låter sägnen en fiskare sjunga. I förbigående an märkes, att denne fiskare ingalunda
framställes som Stockholms förste bebyggare. Han hörde ej till Strengnäsbiskopens
underhafvande, som fiskade i Mälaren, ty där fås ingen lax, han var tydligen en
fångstman, som hade vidsträckta affärer med »sitt vadmalssegel, sin ekebåt»; hafvet stod
honom öppet, och biskopen mäktade ej öfver honom utsträcka sin husbondemakt.

Så utvecklade sig på dessa holmar en handelsplats, som förmedlade
omsättningen, till en början af fiskets alster mellan Östersjöns stränder och Mälarens. Sedan
kom annan köpenskap därtill, och snart började utländingar för handelns skull här ned-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisfsh/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free