Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm i början af 1500-talet af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sammandrabbade där väldeligen. Men medan striden som bäst pågick, tågade
Peder Fredag ut med sin i kapellet gömda styrka och föll dem med stor häftighet i
ryggen. Danskarne ledo då en så stor förlust, att deras motståndskraft för följande
tiden syntes bruten. Vid flottbryggan mellan Södermalm och Valdemarsö lät nu
Gustaf bygga ett fast blockhus, hvilket han försåg med kanoner; i namnet Blockhusudden
lefver ett minne däraf ännu kvar.
En mängd öfverlöpare kommo nu från den hårdt ansatta staden till det svenska
lägret. Somliga smögo sig vid lägligt tillfälle ut genom portarne, andra genom
bom-marne eller huru de annars kunde. Somliga gömde sig i Klara kloster för att sedan
söka sig någon utväg därifrån. Men dessa förråddes och kommo i olycka. Klostrets
abbedissa, som var svägerska till den tyske borgmästaren Gorius Holst, öfverenskom
nämligen med denne att genom aftalade tecken förråda flyktingarne. Då sådana
hystes, plägade hon i ett högt på muren beläget fönster om dagen uthänga ett hvitt
kläde och om natten en brinnande lykta. Knektarne skyndade då till klostret och
grepo flyktingarne, »trakterandes dem som elända slaktefår ganska obarmhärtigt».
Detta förräderi fick Klara kloster i en snar framtid hårdt umgälla.
Den tilltagande lifsmedelsbristen gjorde nu, att man ur staden utdref djäknar,
munkar och allehanda löst folk, som kunde undvaras. Det var nu tydligt, att
Stockholm ej länge kunde hålla sig. Underhandlingar började föras på flere håll. De
tyske knektarne erbjödo sig att öfverlämna staden åt Liibeck mot villkor att
utbekomma sin innestående sold. Liibeck var därtill ej ovilligt. Men till all lycka hade
Gustaf, som kring sig allt fastare samlat Sveriges makt, äfven ett ord med i laget.
Han pådref med allt större kraft belägringen i början af året 1523, och under tiden
fullföljdes grundläggningen af det nya svenska konungadömet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
