- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord /
35

(1897) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm i början af 1500-talet af Otto Sjögren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka utstyrt sig så präktigt tillgångarne medgåfvo. Innanför porten mötte honom de
förnämsta af stadens borgerskap, hvilka till honom öfverlämnade stadsportarnes och
slottets nycklar, samt sedan följde honom vidare. Nycklarne lära ännu förvaras i
samlingarne på Stockholms rådhus. Tåget måtte hafva gått öfver Järntorget in på
Österlånggatan, vikit af utmed Svartbrödraklostret och Svartmangatan, kommit in på
Stortorget, där hyllningen skedde vid det gamla trappgafvelbyggda rådhuset, från hvars
fönster konung Kristian 3 år förut åsett Stockholms blodbad. Därifrån begaf sig
konungen med sitt följe öfver den nedfällda vindbryggan in i slottet, där allt var
ord-nadt för hans mottagande. I slottskyrkan förrättade han på knä vid altaret sin
andakt. Dagen afslöts med en festlig aftonmåltid, till hvilken de förnämste herrarne af
hans följe voro inbjudna.

Säkerligen gaf den 27-årige konungen med sin kraftiga, tidigt mandomsmogna
gestalt intrycket af en ny tid, som gick upp för den hårdt hemsökta staden. Men
hvad denna framtid bar i sitt sköte, det visste man ändå ej, och åt glada förhoppningar
synes man under den djupa nedstämning, som dittills rådt, knappast ännu vågat
hän-gifva sig. Det omtalas väl, att den intågande konungen blef »med största vördnad
undfången och af allt folket hälsad för Sveriges och Götes nådige herre och konung»,
ja, äfven att han blef mottagen med »process, stort prål och solenitet som den saken
tillhörde», men något fröjdejubel omtalas icke. Svenskar och tyskar i staden sågo
fortfarande snedt på hvarandra och undrade väl, hvilken ställning den unge konungen,
Sveriges förkämpe och på samma gång Liibecks skyddsling, skulle mellan de båda
partierna komma att intaga.

Icke häller var den anblick, som Stockholm i sitt yttre skick nu gaf, ägnad att
uppväcka några gladare känslor. Den förödelse, som belägringstillståndet vållat, hade
lämnat tydliga spår efter sig. Gatorna voro i det jämmerligaste skick, många hus voro
helt eller delvis nedrifna och än flere, måhända hälften, stodo tomma och ödelagda.
Fönsterrutorna voro till stor del utslagna, handelsbodarne stängda eller sköflade. Huru
mycket stadens folkmängd under den långa belägringstiden hopsmält, kan man se
däräf, att antalet af skattskyldiga borgare, hvilket 1519 uppgått till nära 1200, 1523
nedgått till 308.

Till konung Gustafs första regeringsomsorger hörde nu de anstalter, som han
vidtog till den förfallna stadens upphjälpande. Dessa voro visserligen efter vår tids
begrepp både hårdhändta och egenmäktiga; men de måste, för att rätt dömas, ses i
sin tids ljus. Med en kunglig maktfullkomlighet, åt hvilken han redan från början
gaf en vid omfattning, påbjöd han att ett föreskrifvet antal borgare från alla de
kring-liggande småstäderna skulle ofördröjligen inflytta till Stockholm. »De skulle», skref
han, »se sig före med hus, där de kunde bygga och bo uti, däruti ingen försummelse
tagande, så framt vi dem ej skole straffa, utan all nåd, såsom dem, hvilka vårt bud
och vår vilja försitta och försmå.» Denna efter våra begrepp egenmäktiga anordning
sammanhänger tvifvelsutan med det gamla föreställningssättet, enligt hvilket Stockholm
var en gemensam hamnplats, i hvars upprätthållande de kringliggande städerna voro
med-intresserade och medansvariga. För hvad småstäderna därigenom förlorade sökte han
dessutom bereda dem ersättning, visserligen på ett ej mindre hårdhändt vis. Han
påbjöd nämligen, att ett motsvarande antal bönder från kringliggande landsorter skulle
vid 40 marks vite oförtöfvadt flytta in i närmaste stad för att där som borgare bygga
och bo.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisfsh/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free