Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen II. af Uno L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnas är ej mycket att säga. Bergslien utställer endast en gipsgrupp, Två flickor, åt
hvilken han tydligen sträfvat att ge en nordisk karaktär; Anders Svor har sändt en
grupp, De sista pulsslagen, en staty Ung flicka och en porträttbyst af professor Nansen,
hvilken onekligen är den bäst lyckade af de tre. O. Glosimodt visar en
porträttmedaljong i marmor af Carl Mikael Bcllman, hvilken dock med sin skarpa, satiriska
profil synes mig ha långt större likhet med J. H. Kellgren. En af Ebbe utstäld »Fjäril»
förefaller vårdslöst att icke säga fräckt utkastad och gör föröfrigt ej något intryck
alls. Den enda, som med kraft och uttrycksfullhet behandlat sitt ämne, är Johanned
Sinding i sin lilla gipsstaty Rädsla, hvilken äfven utan katalogen ger åskådaren en
föreställning om sin innebörd. Men därmed är också den norska afdelningen
genomgången.
Danmark företrädes väl af ett större antal utställare, men deras arbeten utmärka
sig ej heller framom de öfriga. Bissens marmorstaty Atalanta öfvervunnen i
kapp-löpningen med Hippomenes skiljer sig väl från omgifningen genom sin originella, personliga
uppfattning, men man vet inte riktigt, hur man skall uppfatta den. På mig har den
verkat med en tilltalande humor. Bredvid denna står en grupp i gips af Carl Bonnesen,
kallad Från Hunncrnas tid, där konstnären lyckats framställa figurerna i största möjliga
kantighet och fulhet utan att detta dock gör gruppen osympatisk. L. Brandstrup bör
nämnas för sin i brons uttörda, fina porträttbyst af norske bildhuggaren Vigeland, en
byst, som kanske är en bland de bästa af utställningens många ypperliga porträtter.
Aksel Hansens gipsgrupp i hög relief, Kristus välsignar barnen är af en rätt tilltalande
verkan, fastän barnens gruppering förefaller något stel och öfver mödrarnes rörelser
hvilar allt för mycken oro. Midt emot har Hansen-Jacobscn en grupp af helt motsatt
natur, Döden och modern. Modern har nyss blifvit beröfvad sitt lilla barn och kastar
sig i förtviflan till marken, medan öfver henne ilar döden med barnet i ett kläde tryckt
mot sitt bröst. Framställningen är gripande och sjelfva liemannen synes djupt gripen
af sitt kalls hårda nödvändighet, men ämnet lämpar sig kanske ej riktigt väl för
bild-huggerikonsten. Före badet är en liten treflig grupp, utställd af Henny Diedrichsen och
framställande två barn, hvaraf det mindre med ängslig säkerhet gripit om systerns
hals, under det denna försiktigt balanserar sig öfver stenarne ned mot stranden. Saabye
har en staty i marmor föreställande Lady Macbeth, som under sin sömnvandring
anstränger sig för att aftorka det blod, hvilket hon efter mordet på konung Duncan
ständigt tycker sig finna å sina händer; och Pcdcrsen-Dan utställer en mycket allvarlig
Nordisk flicka, som skär en runstaf. Bögebjergs i naturlig storlek utförda marmorstaty
Badande kvinna utmärker sig för mjuka, vackra linier; och Juliuz Schultz’ staty af
Oehlenschlceger tilltalar en genom sin smidiga elegans. Slutligen finna vi bland den
fria utställningen tvenne bronser af Marie Nielsen, i hvilka hon med frisk och kraftig
realism återgifvit några scener ur kalfvens lif.
Vi beträda nu det internationella området och finna där finnarne bäst
representerade. Stigells stora grupp De skeppsbrutna är ypperlig genom sin friska, lefvande
framställning och omvexlande, uttrycksfulla gruppering; Antoinette Vallgrens Barnbyst
och Johannes äro innerligt och fint uppfattade; och Ville Vallgrens Kristus ger uttryck
åt det innerligt undergifna och förlåtande i mästarens karaktär under smärtans sista
stunder. Dessutom utställer denne konstnär en hel massa mindre bronsarbeten af
skilda arter, hvilka alla utmärka sig för poetisk uppfattning och känsligt utförande.
Emil Wikström har i sin Tuonela-värdinnan förmått skänka skönhetens prägel äfven
åt det gamla, vissna, utarbetade; och i Oskuldens sömn ger han oss åter ett älskligt
barnporträtt.
Från Belgien finnas endast fem bronser, och dessa äro alla utförda af en och
samma mästare, Constantin Meunier, men denne är en bekantskap af stort intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
