Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minne, men äter för mången varit till lärdom och till kraftig
maning att gå framåt på konstens och industriens fält.
Härmed vare 1897 års utställning afslutad! Låtom oss
alla förena oss i den sedvanliga önskningen: Gud bevare
konungen och fäderneslandet!»
Vid dessa sista ord blottades alla hufvuden, och under
smattrande fanfarer från minareterna, kanonsalut från Skansen
och hurrarop från alla håll gled flaggan öfver Industrihallens
kupol långsamt ned. Musiken spelade upp »Du gamla, du
friska», och deltagarne i och åskådarne af den enkla, men
högtidliga akten skingrades så småningom åt olika håll, allt
under det fortfarande hurrarop gång på gång höjdes från de
skaror, som tagit plats på minareternas bryggor.
Tyvärr åtföljdes denna officiella afslutning af en liten
afskedsorgie af mindre tilltalande art och som ej gjorde en del
af dagens utställningspublik fullt förtjänt af det tack, som
ut-ställningsstyrelsen genom öfverståthållaren strax förut uttalat.
Vi syfta nämligen på en del individers tilltag att, innan de
be-gåfvo sig från utställningen, förskaffa sig s. k. minnen
därifrån, tilltag som nästan fingo karaktären af en formlig
plundring. Hufvudsakligen var det de små lamporna, som
tjänstgjort vid illuminationen i det fria, hvilka väckte de
minnes-hungrigas lystnad, men äfven en mängd andra föremål, såsom
servissaker från restauranterna samt enskilda utställares
tillhörigheter, rönte strykande åtgång, med eller mot
vederböran-des vilja.
Dessa excesser satte onekligen en fläck på den eljes så
ljusa taflan. Men vi hålla före, att man i ögonblickets första
hetta gjorde allt för mycket väsen af saken, mer än den
egentligen var värd. Att en del af allmänheten förgick sig, kan
tyvärr ej förnekas, lika litet som att denna allmänhet till
största delen utgjordes af personer, af hvilka man väntat mera
besinning och mera aktning för äganderätten, men vi få ej
glömma, att här äfven funnos förmildrande omständigheter.
Många handlade under ett ögonblicks yra, äggade af andras
exempel och utan att närmare tänka på saken, andra åter
lefde i den fulla tron, att det var fullkomligt tillåtligt att
förskaffa sig dessa små minnen, detta på grund dels däraf att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
