- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
1033

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LV. Elektriciteten vid utställningen, af G. R. Dahlander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skruftafla de båda induktorerna kunde förbindas sinsemellan antingen
parallell eller i serie, så att maskinen kunde lemna vare sig 1,000 eller 2,000
volt polspänning. Såsom numera är vanligt vid vexelströmmaskiner, voro
induktortrådarna inlagda i rännor i lamellringen. Isoleringen af dessa rännor
utgjordes af mikanitrör. För att hindra uppkomsten af foucaultska strömmar
i polstyckena voro dessa försedda med kortslutna lindningar, inlagda i
rännor, som voro uttagna i martinkärnorna. Den större af dessa maskiner var
af 100 hästkrafter vid 1,000 hvarf per minut. Vid 1,500 hvarf var den mindre
maskinens hästkraft 50. Polantalet för hvardera rotatorn var 8. Frekvensen
hos båda maskinerna var 100 perioder per sekund. Rotatorns
periferihastighet var för den stora maskinen 27,2 m. och för den mindre 29,4 m. I)e
båda axlarna voro medels läderkopplingar förenade med axlarna till
vexel-hjulen. Den nyttiga effekten hos dessa intressanta maskiner var vid den stora
89 proc. och vid den mindre 85 proc.

För frambringande af trefasvexelström hade Allmänna svenska
elektriska aktiebolaget i maskinhallen uppstält en generator, liufvudsakligen af
den typ, som härrör från Jonas Wenström, och som bolaget användt vid de
många anläggningar för kraftöfverföring med vexelström, som detsamma
utfört t. ex. vid Grängesberg för 500 hästkrafter och för en våglängd intill 14
kilometer, vid Bofors för 1,280 hästkrafter och för en våglängd af 0,9
kilometer, vid Fagersta för 500 hästkrafter och 6,8 kilometers afstånd o. s. v.
Den nu vid utställningen verkande trefasmaskinen var afsedd för 100
hästkrafter samt hade 14 poler och gjorde 515 hvarf i minuten. Såsom vanligt
vid dessa maskiner, sådana de af nämnda bolag utföras, var induktorn
roterande och elektromagneternas jernkärnor fastgjutna vid en ringformig
gjut-jernscylinder. De tre alstrade strömmarna hade en frekvens af 14 X 515 : 2
x 60 = 60, d. v. s., antalet hela perioder per sekund utgjorde 60 och således
hela antalet strömomkastningar 120 på samma lid. Strömmarna, af 200 volt
per fas, uppsamlades livar för sig med plåtfjädrar, hvilka gledo mot livar sina
af tre ringar, som voro fastsatta å maskinaxeln. Lagerna till denna voro
försedda med ringsmörjning. Maskinen drefs med en liggande
compound-angmaskin af Munktells tillverkning.

Enär tre olika slag af elektriska strömmar frambragtes för
utställningens behof, var det nödvändigt att använda flere olika nät samt olika
instru-menttaflor för ströiiifördelningen. I maskinhallen hade för den skull
Allmänna svenska elektriska aktiebolaget uppsatt tre taflor i en gemensam ram,
af hvilka den mellersta innehöll de ampere- och voltmetrar samt
säkerhetsapparater, afstängare m. m., som erfordrades för den likriktade strömmen:
af de båda yttersta var den ena afpassad för den enkelfasiga och den andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akisoff/1075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free