Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Landshöfdingetiden (1866-1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfriga allmoge, hvilka, utan att godkänna
frälseböndernas stämplingar, dock ansågo Tullberg vara
martyr för en sak, som han trodde vara rättvis och som
han föresatt sig söka genomdrifva, till bästa för den
i hans tanke förtryckta frälsebondeklassen. Hade ej
denna klass vid samma tid börjat förlora modet genom
de många utslag, som mot densamma fallit, samt de
vräkningar från innehafvande hemman, som redan träffat
åtskilliga af dess medlemmar och fortfarande såsom ett
Damokles-svärd sväfvade öfver andra, så skulle utan
tvifvel äfven vid detta tillfälle Tullbergs frigifning
hafva återupplifvat rörelsen. Nu inträffade detta
blott vid Rönneholm och ett par andra herregårdar i
närheten af hans hemvist.
En följd af vice häradshöfding Eneroths förordnande
till justitiekanslerens ombud, och af hans i sådan
egenskap åt andra personer lemnade uppdrag att
häkta Eskil Larsson, var det obehagliga uppträdet vid
Kärrstorp och den utveckling af militärstyrka, som der
egde rum. De åtgärder, landssekreteraren med anledning
deraf vidtog, kunna på grund af de inlupna rapporterna
väl försvaras. Huruvida jag handlat på samma sätt,
om jag då varit hemma, är svårt att efteråt säga. Jag
betviflar det dock. Jag tror, att jag i sådant fall
haft manskap och extratåg i beredskap och först ensam
begifvit mig till stället med landssekreterare och
den polisstyrka, som i hast kunnat samlas, för att
se hvad mitt personliga inflytande kunde uträtta;
och törhända hade då hela denna uppseendeväckande
militärmarsch kunnat undvikas.
Det säkra är, att allt hade aflupit lugnare
och troligen äfven afslutats hastigare, om man
öfverlemnat åt den lokala myndigheten att ensam
och utan främmande påtryckning ordna dessa ömtåliga
angelägenheter; men de, hvilka saken närmast rörde
och som sålunda mest högljudt uttalade sig, trodde,
att godtyckliga åtgärder skulle i denna fråga väl
kunna försvaras, och ifrade derför för sådanas
tillgripande. Rättvisligen torde dock härvid böra
erkännas, att ej få bland godsegarna under hela
denna tid med lugn afvaktade frågans laglikmätiga
behandling, utan att låta upphetsa sig af de
framträdande godtycklighetsifrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
