Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista hand och utan appell afgöras, hvarifrån flera
äldre ledamöter äfvensom jag uteslötos, och många nya
samt kotteriet tillgifne insattes i stället. Under
så beskaffadt förhållande kom någon sparsamhet med
statens medel knappast i fråga, hvarförutom många
af ståndets beslut kommo att bero af kotteriets
vilja. Detta hade visserligen kunnat förebyggas,
om talmannen gjort sin skyldighet, men den ene af
dem var ännu den af gammalt regeringen tillgifne
Strindlund, och den andre af ståndet föreslagen
och hittills med förtroende omfattad, Anders
Andersson från Skaraborgs län och sjelf elektor,
fann nu tjenligt göra en stor omsvängning och blef
styrelsens man, hvilket ofta röjdes, och mest vid
behandlingen af det s. k. decharge-betänkandet.
Vid detta tillfälle ansåg jag mig böra
efter skedd interpellation upplysa, att den
s. k. november-traktaten, hvaröfver regeringen
sig glorifierade, verkligen var af vestmakterna
oss påtvingad, hvilket lätt kunde utrönas af den
konstitutionsutskottet meddelade korrespondensen,
men hvilket förhållande ingen förut till allmännare
kännedom velat meddela.
Vid riksdagens hufvud- och lifsfråga: jernvägarne,
bör anmärkas, att bondeståndet vid den föregående,
hufvudsakligen på min uppmaning, formligen afslagit då
ifrågastäld utländsk skuldsättning och i stället till
medel för utförandet anvisat bränvins-bevillningen
och en del af bankovinsten; nu deremot var tonen
förändrad och fåfänga de försök som gjordes att
motsätta sig den utländska upplåningen. Det är dock
icke ensamt denna riket ådragna skuld, hvilken
ofelbart skall föranleda till nya och förökade
skatter, företrädesvis betungande för jordbrukaren,
som utgör min farhåga, utan lika mycket den kända
men icke nog behjertade erfarenheten, att den stat,
som beslutar sig till att införa statslånesystemet,
aldrig kan befria sig från detsamma, utan fortsätter
och förbinder framtiden till ett betalningsansvar,
som slutligen kan öfverstiga dess förmåga. Och hvilken
ansvarar nutiden för, att icke systemet missbrukas
och användes för andra syften och ändamål, än de nu
bestämda? Helt annorlunda skulle förhållandet visat
sig, om landets egna medel blifvit till företaget
använda; men jag har väl för det mesta talat för
döfva öron och grämer mig väl måhända ännu deröfver,
då jag icke kunnat underlåta att här uttrycka denna
min öfvertygelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
