Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du käre», tänker De la Gardies maka tacksamt, »du är
hos mig!» – Och åter glimmar det rött hopp i det nyss
sorgmodiga sinnet. Hon säger sig, att hon vill vara
tålig och uthållig. – För din skull, hjärtans man,
är all min handel och vandel!
Det smäller i dörrar, rasslar av siden, slår av klackar,
pratas högt på bruten tysksvenska. Riksänkedrottningen!
Som om ett stort, kärnfriskt vinteräpple hastigt kom
inrullande, ter hon sig. Nådig är hon dock ingalunda,
tvärtom. Hon är knarrigheten personifierad och utan
att välkomna svägerskan utbrister hon genast i ett
ordrikt beskärmande över alla obehag hon är utsatt
för, och beklagar importuniteten av folks besök just
när huset är fullt av hantverkare.
Efter denna svada rullar den frodiga kungligheten ut
igen, och det tövar, innan hon återvänder.
Det går visst illa, oroar pfalz-grevinnan sig. Hur
skall hon kunna invänta kungen? Och hon, som har
så mycket att i all vänskap och förtrolighet säga
honom! Det vore allt för bedrövligt att nödgas draga
härifrån med oförrättat ärende för att ånyo i dagar och
veckor bida ett tillfälle att träffa envåldshärskaren,
hela tiden bävande som nu för hans humör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
