Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trippar hon in, medan harmen, vilken lika mycket
är längtan, sjuder, och Fredrikas vana bild skall
knuffas undan, får hon ett så stormande välkommen,
att hon andfådd och skrattande väjer undan. Lisettes
skratt springer som små gnisttroll över de svällande
läpparna, och de trollen ha roligt åt allt utan
urskiljning.
Fram emot jul slår den envisa kölden sig, och det är
då det börjar snöa igen, mildare och barmhärtigare än
någonsin förr under denna redan så långa vinter. Som
om stora, goda moderhänder bäddade åt trötta barn,
faller snön. Vit och mjuk och trygg blir bädden
för den, som sjunker ned på den och somnar. Stilla,
stilla lägges täcket tillrätta över jordens stackars
fredlösa. Bäst, att de aldrig vakna mera.
Överste Gustavsson är fredlösare än någonsin, men han
går inte ens ut till den vänliga snömor, som bäddar
oförtrutet. Hans oroliga hårda steg mäta golven
i de tre låga rummen. Fram och åter vandrar han,
kliver över de höga trösklarna, sätter ned klackarna
i tiljornas gropar; en golvplanka knarrar, en annan
sviktar. Han märker det ej.
Sådan har han varit alltsedan den dag hans näpna
rödluva kom inhoppande med duvoögonen fuktigt
glänsande och läpparna korallrött lystna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
