Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bergsmarks blivande possessör, medan jag ännu har mina
själskrafter i behåll. Det lider, min unge vän, men
vad mera: Stat sua cuique dies. Jag hoppas att man
ej ignorerar romarspråket i det fria Amerika!
Med de bästa hälsningar till dig, min snälle gosse,
samt med en komplimang till din goda hustru, har jag
äran teckna mig din bevågrie
Onkel och farfars kusin.
Göran Magnus Ritterfeld.»
Utan uppskov hade Carl-Sebastian ordnat allt
för hemresa. Signe och barnen skulle förstås
med. Nödårshågkomster lämnades kvar, de goda minnena
blevo reskamrater, och ju mera de närmade sig
fäderneslandet, desto förunderligare syntes det dem,
att de fått ett eget stycke av Sveriges bästa jord.
Barnen voro ännu för små att njuta av färden, men
föräldrarnas blickar tindrade vid föreställningen om,
att deras älskade ungar skulle växa upp på en stor
gård med allt, som där levde och rördes.
Som fjäll efter fjäll faller av knoppande träd
och låter dess ljusa grönska nyvorden framträda,
så avfjällades småningom Amerikas demokrati
från de gamla släkternas ättlingar, och deras
förborgade väsen fick en oanat frodig vår, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
