Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl-Sebastian som värdelöst järnskrot. Han tog bestämt
och oryggligt parti för avrustning och ansåg alla
slaktredskap, använda mot människor, förkastliga.
En dolk med ett par förrostade blodfläckar
betraktade han nästan ironiskt.
»Ska det vara ett värdefullt minne?»
»Ja, min gosse, det dyrbaraste Bergsmark har. Vår
svenske stamfader dödade med den dolken en papistisk
spion, som förklädd trängt in i det svenska lägret
vid Chemnitz, med avsikt att lura ut av den store
fältherren, Jan Baner, hans planer. Den här dolken
sitter, som du nog observerat, kopierad i vårt vapen,
och vi Ritterfeldar har aldrig sedan tvekat att draga
i strid för kung och fädernesland.»
Så stolt och martialisk gamle översten såg
ut! Carl-Sebastian tänkte på kung Gösta, som »grånat
i harnesket», men otåligt och pietetslöst längtade
han bort från rustkammarens instängdhet.
Trädgården med rosenparterrer och klippta
ligusterhäckar lockade hans fantasi. När de kommo ut
på terrassen, där två länstolar väntade dem, sjönk
översten trött ned i den ena.
Sätt sig, min unge vän. Här är ljuvligt i dag, annars kan det
dra otäckt. Jaså; Quartus har satt fram whisky. Servera dig,
var så god. Jag har ingen smak för den drycken. Om en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
