- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
162

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Är du elfvabefängd, Kalle?» skrek gubben.
»Ska’ du hugga ner, hvad far din har bygt opp?»

»Det rör mig inte», tyckte Kalle och högg, så
att splintorna flögo. »Jag får ändå aldrig Karolina,
så länge den här gärdsgård’n står. Men nu har jag
satt mig i sinne på, att jag ska’ ha henne.»

»Låt bli, pojke», skrek Lars Anders. »För
annars får du stryk, så gammal du är.»

»Jag tar inte stryk nu längre», tyckte pojken.
»För jag är allt så stark som I, jag, far.»

Lars Anders stod och såg på, hur pojken
högg. Och som han stod där och inte visste, hvad
han skulle ta’ sig till, så tänkte han, att om pojken
ref ner hans gärdsgård, och Jan Anderses gärdsgård
stod kvar, så skulle Jan Anders få öfvertaget och
skratta åt honom. Och därför sa’ han som så:

»Låt bli och hugg nu, Kalle, så ska’ jag gå
och fria hos Jan Anders en gång till.»

»Ja, men då vill jag följa med», tyckte Kalle.

Och så blef det också.

Lars Anders tog sonen med sig och gick till
Jan Anders. Och den gången blef det uppgjordt
utan gräl eller slagsmål, och Kalle gifte sig med
Jan Anders’ dotter och det blef bröllop, som stod i
mantal. Lars Anders och Jan Anders blefvo gamla
och togo undantag. Och då blef det Kalle, som
styrde för bägge gårdarna.

Men knappt hade han blifvit herre på täppan,
förr än han tog ut alla drängarna och ref ner båda
gärdsgårdarna. Ty Kalle påstod, att efter
giftermålet behöfde ingen skilja hvarken på kalfvarna eller
mjölken, och för resten såg det så galet ut för folk,
om de gamla stängslena stodo kvar. Den dagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 16 10:50:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aldrigilif/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free