- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
177

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han teg, men hans stämma darrade litet, och han
hade svårt att få fram orden, då han till slut sade:

»Lilla Ellen, ska’ vi icke gå nu?»

Hon torkade sina tårar, den lilla munnen gjorde
en ansträngning för att undertrycka gråten, hon
klappade sin man på armen, så högt hon kunde nå,
och följde honom ut.

Därute hade månen gått upp, oktobermånen
med sitt klara, kalla sken, som kastade ett gult
skimmer öfver parken, bäcken och boningshuset på
den andra sidan. Dalen låg i ett skarpt ljus,
trädens skuggor föllo som strimmor öfver jorden, bäcken
kastade månstrålarna droppvis mellan hvarandra i
små skimrande perlor under den mörka skuggan från
alarna, och på den andra sidan under den hvita
fagaden låg terrassen utan skuggor och fri i
månskenet. Dimman steg alt högre och högre och spred
sig som ett silfverhvitt flor mellan träden.

Och de gingo vidare, vid sidan af hvarandra,
han med korta fjät för att hålla jämna steg med
hustrun, hon trippande för att hinna med.

De gingo ett stycke förbi orangeriet ned emot
trädgården, fram och tillbaka i den långa allén.
Nattfrosten hade färgat bladen. En del af dem hade
fallit af. Under dessa oroliga dagar hade ingen brytt
sig om att kratta gångarna. Nu lågo de torra
bladen där och frambragte ett knastrande ljud, när man
trampade på dem. Säden på åkrarna var för
längesedan slagen, endast stubben stod kvar som en envis
protest mot den kommande vintern. Gult, dödt och
visnadt stod alt vid det sista afskedet, och månljuset
fick blott de förrädiska färgerna att träda så mycket
skarpare fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 16 10:50:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aldrigilif/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free