Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsättningar hafva sina rigtningar både från
och till densamma, och nervsystemet torde
således kunna anses som ett
kommunikationsmedel emellan den högre och den blotta
djuriska naturen. Vår organism, betraktad som
ett Helt, måste förnimma allt, livad som
kommer inom dess sfer, så vida vi anse
Lifvet för organismens regulator. Men hvad
är detta förnimmande till sitt väsen? Om
än vi kunna antaga att den sympatiska
nerven, åtminstone medelbarligen, (invändigt
genom ganglierna och på kroppsytan genom
en utbredning, liknande den af synnervens i
ögat), finnes vid hvarenda punkt af vår
organism; så är den i alla fall blott en
materiel vehikel för Lifvet, tillika med hela det
öfriga nervsystemet; ett allmänt förnimmande
yttras äfven af de lägsta djur, och man
nämner det känsel; men de hafva icke redig
uppfattning af det, som de förnimma. Vid
sjuk-domstillfällen är menniskan vanligtvis utan
redigt medvetande, derföre kan äfven den
skickligaste läkare sällan sjelf bedömma sitt
tillstånd, då han är sjuk. Ägde sjuklingar
ett redigt medvetande skulle de sjelfva ofta
kunna förutsäga sin dödsdag, och hvarje
me.dfödd eller åkommen krämpa skulle då
rubba vårt mod och vår verksamhet. Lifvets
Herre har äfven i detta fall beredt vår
timliga siillhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
