Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kvinnorna i krigets närhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 A^LSEGRAREN
hennes hat till all livsförödelse, framför allt den
massförödelse som kriget är.
Ej blott kvinnor i Serbien och Montenegro ha
tappert kämpat vid sina mäns sida: man berättar
även om enstaka ryska eller polska kvinnor, som
klätt sig i mansdräkt och stått i soldaternas led.
Stundom var detta för att ej skiljas från en älskad
man eller brudgum. Oftast äro dessa kvinnokrigare
endast besjälade av fosterlandskärlek, stundom
kanske också av äventyrslust. Ryssland fick tidigt
sin Jeanne d’Arc: en småborgarflicka från Irkutsk,
Ludmila Ozareff, som trott sig genom gudomlig
uppenbarelse kallad att strida för fäderneslandet.
Hon tillryggalade — mest till fots — de 800 milen
till fronten, som hon efter tre månader uppnådde;
deltog i striderna, blev fången då hon modigt
framstormade vid ett angrepp, men lär sedan ha blivit
befriad och stupat. Åtskilliga av dessa slaviska
kvinnor ha vanställt eller färgat ansikte och händer
för att verka såsom män, när de smugit sig in i
ledet efter någon fallen soldat. Redan våren 1915
beräknade man att omkring 400 ryska kvinnor
deltagit i kriget och att ett 50-tal där funnit sin död.
Våren 1917 bildades av 250 kvinnor ur alla klasser
den s. k. »dödens bataljon». De välsignades både av
en präst och av — mrs Pankhurst, som fann denna
syn vara »den största i historien sedan Jeanne d’Arcs
dagar I» En sibirisk lantkvinna, Botchkarova, vars
man stupat, bad att få hans plats i regementet,
hade som underofficer deltagit i kriget och blivit
dekorerad. Det var hon, som bildade kvinnobatal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
