Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
styrka hans beslut; ty samma energi och ihärdighet
han" utvecklade i affärerna, visade han i allt hvad
han företog sig, och då han en gång föresatt sig, att
Phebe skulle: bli hans hustru, så kunde intet annat
inverka på denna hans föresats, än ett afslag af
henne. |
Han väntade och bidade under tre månaders
tid, så att man ’ ej skulle kunna anklaga honom för
öfverilning, ehuru han ej en gång behöft en månad,
för att afgöra, att detta var den qvinna, som skulle
kunna göra honom lycklig. Hennes allvarliga och
ihärdiga natur, hennes lugna, arbetssamma vanor, och
den återhållna kraft och passion, som stundom för-
rådde sig genom en blixt ur hennes svarta ögon eller
en darrning af hennes läppar, — allt detta behagade
Archie, hvilken sjelf egde många af dessa egenskaper;
under det att det dunkla i hennes härkomst och hen-
nes öfvergifna tillstånd, som skulle ha förskräckt mån-
gen älskare, ej endast talade till hans goda hjerta,
utan äfven anslog den poetiska sträng, hvilken liksom
en gyllene tråd genomlöpte hans sunda förnuft, och
gjorde den praktiske, allvarlige Archie till en poet,
i samma stund han blef kär. Om onkel Mac hade
anat hvilka drömmar och förhoppningar som syssel- .
satte detta unga hufvud, hvilket var så ifrigt nedlutadt
öfver kontorsböckerna, och hvilka känslor, som arbe-
.tade inom hans stadiga ’högra hand", så skulle han
"ha slagit sig för pannan och börjat frukta, att det ej
stod rätt till med dennes förstånd. -Gossarne tyckte,
att Archie hade alltför snart blifvit stadig. Hans mor
började befara, att kontorsluften ej var helsosam för
honom; och Dr Alec lät narra sig att tro, att "pojken
verkligen började tänka på Rosa’’; han kom ju dit
så ofta om aftnarna, och tycktes helt belåten, om
han blott fick sitta vid hennes sybord och klippa i
små bandstumpar eller rita mönster, under det att
de språkade.
Ingen gaf akt på att, ehuru han talade med
Bosa vid dessa tillfällen, han dock alltid betraktade
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
