- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
23

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nessan sin ödmjuke tjenare. "Emilia är blott ett barn,
och barnen veta ej af någon annan kärlek än den de
hysa för en god mor, en äldre syster. Är det ej så,
Emilia? Älskar du ej mig så, som du skulle älskat
en syster?71

”Ja, en syster, en purpurros bredvid en hvit”,
inföll kammarjunkaren.

”Jag menar ej så, min gode kammarjunkare”,
yttrade patronessan, ”men Emilias förhållande till mig,
som blott är hennes styfmor, är mera en systerkärlek
än en sådan som barn hysa för sin rätta mor. Jag
kan ej mera begära, ty vår ålder är ej så himmelsvid
som mellan mor och barn.”

”Oh charmant, charmant, det är som en bok
skrifven af englahänder, en tafla af ömhet, af
innerlighet i förhållandet, som griper mig djupt i själen.
Ja, min nådiga, förfädrens bragder glömmas, då jag
skådar den sköna verkligheten omkring mig. —
Delikata kringlor, en så fin smak.”

En släde kommer in på gården och kör fram till
trappan.

”Det är säkert målaren”, ropade Emilia och sprang
upp liksom elektriserad af glädje.

”Nå, hvad mera?” sade patronessan. ”Han är
ju hitkallad för att måla den tafla, jag till minne af
min salig morbror ämnar att sätta upp i
sockenkyrkan. Allmänheten har skäl att begära, att deras
herrskap skall pryda templet och genom sin
religiositet föregå dem med exempel.”

”Ja, det är af vigt”, tilläde kammarjunkarn, ”så
gjorde våra fäder, min stamfar till exempel, gamla
regerings-rådet Gyllenörn, adlad och härstammande
från en på 1600-talet mycket ansedd borgarfamilj i
Malmö. Min salig stamfar brukade hvar qväll inkalla
sitt husfolk och, knäfallande, göra sin aftonbön; så
var det fordom, sällan ser man det nu, men ni, min
nådiga, är ett skönt exempel på religiositet och
upplyst kristendom.”

”Jag försöker, herr kammarjunkare; men att kalla
in pigorna och i deras sällskap falla på knä, är något,
som i vår tid icke går an.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free