- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
102

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vördnadsvärd ålderdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

foten är bestämdt bättre. Ser du, jag kan vrida
honom.”

”Vi skola språka derom vid frukosten, det’ kan
vara dig till en varning, förstår du, Gabriel. När
man har erfarenhet, så bör man meddela den.”

”Gudi lof der kommer min lilla anrättning! Josef,
flytta hit bordet, vi sitta som vi sitta, så kunna vi se
ut åt gatan.”

”Delikata ostron, onkel, alldeles ofrusna”, yttrade
Gabriel och sög i sig en ostra.

”Ja, hvad sägs? Man har god mat inne på
Hjorten, bra karl den der Berg, som håller Hjorten,
mycket bra karl — fastän han för öfrigt är en stor
ka-nalje och bedrar hvar enda menniska; men jag bör
ingenting säga; ty mig har han alltid lemnat ärliga
varor.”

”Men onkel skulle tala om sin händelse.”

”Ja, ja det är så, oblandad madera! Se så, min
kära Gabriel, klinga med gamle farbror — det är
ofantligt hvad det går fort, då man nalkas sextionde
året.”

”Åh, onkel ser ännu ung ut och är fet och frodig
som en bacchus.”

”Bacchus? Jaså, ha ha ha, det är vinguden det,
jag var en Amor i min ungdom, men se, man blir en
Bacchus småningom och en Silenus till slut, ha ha ha,
det kommer med åren; historien? Jo, ser du, om du
påminner dig, så var jag en tid i Gustaf den III:s hof,
jag var en slags handsekter eller dylikt, en glad man,
som ej skötte om något just, annat än mina nöjen.
Nåväl, sen så flyttade jag till Pommern och blef
landt-råd, hm, jag skulle något bli till slut; men det hade
sina skäl — hm, skälet det fans vid jernvågen — jag
går inte i denna dag den vägen, hm, det är en
gemen väg.”

”Jag blir allt mera nyfiken.”

”Ja, det tror jag nog. D.u vill lura ut din gamle
onkel, eller hva bå? men, som sagdt är, din skälm,
du kan lära något deraf. Nå, som sagdt är, jag var
vid Gustafs hof, ett briljant hof; jag kände salig
Källgren och den stackars uslingen Lidner, som gifte sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free