- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
392

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krooks karameller stilla rätt bra; men, ser du, åldren
tar, fastän det, Gud vare tack och lof, är spänstighet
och vigör i både kropp och själ.”

rJa, det kan alldeles inte märkas, att onkel
vakar så mycket.”

”Ånej, nej, man är likväl en karl och Gud vare
tack och lof, så länge man har aptit, så går det väl
för sig, också. — Hm, de der tankarne vet du,
in-billningarne, som jag förut hade, besvära mig inte så
mycket nu som förr och derför har jag att tacka
hostan, för si du! jag har min själ annat att göra än
att ha samvetsskrupler, ha ha ha, dem hostar jag
bort. Allt har sin nytta med sig.”

”Det var som jag sade: endast matsmältningen
kom i ordning, skulle de der dårskaperna gå sin väg”, ’
anmärkte Gabriel.

”Jaha, jaha, nå, hur är det med syster Elisabet?
Du har väl dina slipade dagar der, min gosse? Guds ord
och pepparrotskött, ha ha ha, och en psalm och så en
smula vattgröt med kummin — det måtte smaka eller hä?”
”Onkel kan imaginera sig.”

”Jo jo, nej, det kan jag inte. Jag sjunger inga
psalmer och äter ingen vattgröt. — Nå, hur är det
med henne? Hon får väl vattsot till slut af
vatt-gröten, ha ha. — Hon ville lägga igen mina ögon.
Håller hon på med det än?”

”Åja, men hon börjar förtvifla.”

”Rätt så, rätt så. Hon skall få se att jag lefver
ut en gammal fröken och med Guds hjelp får dricka
ett glas på hennes begrafning. — Hör på, Gabriel,
då blir du karl igen — låt mig se att du har goda
varor, så att du hedrar syster Elisabet på hennes
döda mull.”

”Derom kan onkel vara öfvertygad.”

”Åja, det kan också -vara skäligt, ty visst sliter
du illa, stackars gosse, det måtte vara kinkigt.
–Nå! du äter väl här hos mig i dag. Jag får god
mat inne från ”Guldäpplet”; mitt gamla ställe
öfver-gaf jag; vet du, det var godt i början, men så tog
det af. Köttet blef min själ så torrt och eländigt, att
jag knappt kunde få sönder bitarne; den kanaljen
köpte nemligen ej en enda bit på slagtarhuset utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free