- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
74

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. Grannsämja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Gif er mor dessa blommor ocli säg henne att
jag tycker mycket om medikamentet hon skickade
mig’.“

Här de kommo in igen, sago de hr Laurence
stå framför kaminen i stora salongen, men Hannas
uppmärksamhet upptogs helt och hållet af ett stort
uppslaget piano.

“Spelar ni piano ?" frågade hon och vände sig
med en viss beundran till Laurie.

“Ja, ibland,“ svarade han blygsamt.

“Var snäll och gör det nu, så kan jag få tala
om det för Betty."

“Vill ni inte spela först?"

“Jag kan inte; jag är för dum att lara mig,
men jag tycker mycket om musik."

Laurie satte sig till pianot och spelade, och Hanna
hörde på med näsan nedborrad bland heliotroperna och
törnrosorna. Hennes respekt för “Laurences gosse
blef ännu större, ty han spelade utmärkt val och ti
på köpet utan att låta truga sig. Hon önskade att Betty

hade varit der och hört honom, men hon sade det icke
utan blott berömde honom, så att han blef alldeles
förlägen och farfadern måste komma honom till hjelp.

“För all del, för all del, min lilla vän; for
mycket sötsaker är inte bra för honom. Han spelar inte
så illa, men jag hoppas han skall lyckas^ battre i
vigtigare saker. Skall ni gå nu? Farväl da, jag ar
er mycket förbunden och hoppas att ni kommer igen.
Framför min helsning till er mor. God natt, doktor

Hanna." . , □

Han skakade vänligt hennes hand, men det sag
nt som om han varit missbelåten med nagot. ^ 1 ai
de kommit ut i tamburen, frågade Hanna Laurie om
hon hade sagt någon dumhet, men han skakade pa
hufvudet och sade:

“Hej, det var min skull, han tycker mte om att
höra mig spela."

"Hvarför då?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free