Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Margret kommer till fåfängans marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Han har skrifvit upp sig till tre danser, och
for-modligen kommer han hit for att få dem. Hvilken
odräglig pojke!“ sade Margret och tog på sig en
smäktande uppsyn, hvilket roade Laurie ofantligt.
Han kom ej att tala vidare med Margret förrän
man åt qvällsvard, då han såg henne dricka champagne
med Edvard och dennes vän Fisher, hvilka uppförde
sig likt “ett par galningar1’, såsom Laurie sade for
sig sjelf, ty han ansåg sig ha ett slags broderlig rätt
att vaka öfver flickorna March och stå vid deras sida,
när de behöfde en beskyddare.
“Ni får en ryslig hufvudvärk i morgon, om ni
dricker mycket champagne. Jag ber er, Margret,
låt bli det; er mor tycker, som ni vet, inte om det,"
hviskade Laurie, lutande sig ned öfver stolen hvarpå
hon satt, medan Edvard vände ryggen till tor att
fylla på hennes glas och Fisher böjde sig ned och
tog upp hennes soltjäder.
“I qväll är jag inte Margret utan en “docka"
som gör alla möjliga dumheter. 1 morgon skall jag
lägga bort mina “bjefs och fjädrar" och bli rysligt
snäll igen," svarade hon och småskrattade tillgjordt.
“Då önskar jag det vore morgon nu," mumlade
Laurie och aflägsnade sig, missbelåten med den
förändring hans väninna undergått.
Margret dansade och koketterade, pratade och
fnissade såsom de andra flickorna gjorde. Efter maten
mottog hon en uppbjudning och var derunder så litet
uppmärksam på sig sjelf, att Fisher, hennes kavaljer,
var nära att snafva i hennes långa släp. De valsade
så ursinnigt, att det i högsta grad förargade Laurie,
som tagit en bok och ibland såg upp på dem, men
han blef ej i tillfälle att göra Margret uppmärksam
härpå, ty hon undvek honom hela tiden, och dc
träffades ej förrän han kom och tog’ afsked af henne.
“Glöm inte bort ert löfte," sade Margret och
försökte småle, ty den “rysliga hufvudvärken" hade
redan infunnit sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
