- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
224

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Ett telegram - 16. kap. Bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klart välvilligt ansigte, hvilket i tysthet tycktes hviska:
“Var vid godt mod, älskande hjerta, det finnes alltid
ljus bakom molnen.“

*


Sextonde kapitlet.


Bref.



Då systrarne vaknade i den kalla gra
daggryningen, tände de lampan och läste ett kapitel i
sina böcker med ett allvar som de aldrig förut känt,
ty nu hade de gjort bekantskap med skuggan af
den verkliga sorgen, hvilken visade dem hur rik på
solsken deras lefnad förut varit. De små böckerna
öfverflödade af hjelp och tröst, och medan flickorna
klädde sig, kommo de öfverens att säga sin moder
ett gladt, förhoppningsfullt farväl och att ej genom
tårar och klagan nédstämma hennes sinne, då hon
skulle anträda den smärtsamma resan. När_ de gingo
ned, föreföll dem allt helt annorlunda mot eljest. Lika
mörkt och tyst det var utomhus, lika ljust och lifligt
var det inne. Att äta frukost sa tidigt förekom
dem besynnerligt, och äfven Lisas välbekanta ansigte
tyckte de vara sig olikt, då hon sprang fram och
tillbaka i nattmössan. Den stora kappsäcken stod
färdig i tamburen, moderns kappa och hatt lågo på
soffan och hon sjelf satt vid bordet och försökte äta
men såg så blek ut och medtagen af sömnlöshet och
ängslan, att det blef mycket svårt för flickorna att
utföra det beslut de fattat när de stego upp. Margrefc
ögon fyldes mot hennes vilja af tarar. Lfanna vai
mer än en gång tvungen att gömma sitt ansigte
förklädet och i de två yngre sy st rar nes drag lästes
ett uttryck af nedslagenhet, liksom om do aldrig
förut vetat af någon sorg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free