Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. kap. Förtroenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag skall försöka att inte blifva fåfäng ölver
den,“ sade Amy; “jag tror inte att jag tycker om
den bara derför att den är så vacker, men jag vill
bära don såsom flickan i sagan bar sina armband,
för att påminna mig om någonting. “
“Menar du dermed fäster March V11 frågade hen {+-+}
nes moder skrattande.
“Nej, för att påminna mig att jag inte skall
vara sjelfvisk,“ svarade Amy med sa allvarsam och
uppriktig uppsyn, att fru March upphörde a.tt skratta
och med pligtskyldig uppmärksamhet åhörde Amys
lilla plan.
“Jag har på sista tiden funderat mycket öfver
min “börda“, och den utgöres till största delen af min
sjelfviskhet, och derför tänker jag försöka bota mig
för den, om jag kan. Betty är inte sjelfvisk, och
deraf kommer det sig att alla tycka om henne och
känna sig så bedröfvade vid tanken på att förlora
henne. Man skulle inte tycka det vara hälften så
ledsamt om jag blef sjuk, och jag förtjenar inte heller
annat, men jag tycker om att bli älskad och saknad
af många vänner, och derför vill jag göra allt hvad
jag kan för att bli lik Betty. Jag har så lätt för
att glömma bort mina goda föresatser, men om jag
hade någonting som alltid påminde mig om dem, sa
tror jag att det skulle gå bättre. Får jag försöka
med ringen, mamma ?“
“Ja, men jag har större förtroende till hörnet i
stora garderoben. Bär din ring, mitt barn, och gör
ditt bästa; jag tror du skall lyckas, ty uppriktig vilja
är halfva segern. Men nu måste jag gå hem till
Betty. Fäll ej modet, min flicka, och du skall snart
få komma hem till oss igen.“
Samma afton sprang Hanna, medan Margret skref
till sin far för att underrätta honom om moderns
lyckliga hemkomst, uppför trappan till Bettys rum,
och då hon fann sin mor på hennes vanliga plats,
stannade hon ett ögonblick och förde fingrarne genom
håret, dervid hon såg förlägen och obeslutsam ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
