- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
273

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. kap. Förtroenden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





“Du tror då att Margret inte bekymrar sig om
John?"

“Om hvem?" sade Hanna med uppspärrade ögon.

“Brooke, jag kallar honom John nu; det föll
sig så att vi kom att börja dermed, medan vi voro
tillsammans på sjukhuset, och han tycker om det.“

“Du store G-ud! Nu ser jag att du kommer att
taga hans parti, mamma; han har varit snäll mot
pappa, och du vill inte hindra honom från att gifta
sig med Margret, om hon tycker om honom. Jo, det
är just vackert af Brooke att gå och lisma sig in
hos mamma!" utbrast Hanna och ryckte sig
förtvif-ladt i håret.

“Mitt barn, blif inte ond för det, så skall jag
tala om hur det gick till. John gjorde mig
ressällskap enligt hr Laurences uttryckta önskan och visade
sig så hängifven mot din stackars far, att vi inte
kunde annat än hålla af honom. Fullkomligt öppet
och hederligt anförtrodde han oss att han älskade
Margret men först ville arbeta sig till ett trefligt hem
innan han erbjöd henne sin hand. Han bad oss
endast om tillåtelse att få älska och sträfva för Margret
och att söka vinna hennes kärlek. Han är verkligen
en förträfflig ung man, och vi kunde inte vägra att
lyssna till hvad han sade, men jag vill inte ge mitt
samtycke till att Margret förlofvar sig så ung som
hon nu är.“

“Nej, det kan naturligtvis inte komma i fråga,
det vore höjden af galenskap! Jag visste väl att det
var något otyg i görningen, jag kände det på mig,
och nu finner jag att det är ännu värre än jag
trodde. Jag skulle just önska att jag kunde sjelf
gifta mig med Margret och på det viset rädda henne
åt oss.“

Hannas lustiga infall kom fru March att småle,
men derpå sade hon allvarsamt:

“Jag förlitar mig på dig, Hanna, och vill inte
att du skall säga något åt Margret ännu. Då John
kommit tillbaka och jag får se dem tillsammans, skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free