Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro, som man utan sann omvändelse och bättring sjelf
skapar sig, äfvensom all sådan gudaktighet, som ej grundar
sig på verklig sjelfkännedom och stundeligt n åd e sök ande,
och kallade försakelsen af bränvin och tobak en
barnslighet. Inför nådethronen bör man oaflåtligt söka nåd med
inre bön och sjelfförsakelse och låta nådeanden verka,
hvad han vill (se bil. n:o 2). Här af ser man, att
Poiko-nen höll menniskorna under lagens tuktan, utan att leda
dem till Christus och hans rättfärdighet.. Härmed
öfver-ensstämmer ock, hvad L. J. Niskanen säger i dess
historik, att Poikonen predikade om lagen och menniskobud
och höll syndarene under träldomsoket.
Vill således någon söka ångerpietism i den
”savolaxi-ska pietismen”, bör han ej söka upphofsmannen dertill i
P. Ruotsalainen utan i J. Poikonen eller någon annan. Ty
Ruotsalainen bekämpade just Poikonens lära, såsom för
mycket lagisk. Emellertid medgifver ref., att han ej vunnit
nogare kännedom om ifrågavarande lära, och vill
fördenskull anföra, hvad han från olika håll fått sig meddeladt.
Den ena säger: ”Poikonen synes mer än tillbörligt
skyg-gat för pertinacissimus intuitus Christi h. e. fides, och
sålunda råkat under lagens träldom.” En annan påstår: att
”Pieksämäellä asuntonsa aikana sanovat Poikosen opin
olleen kaikki oikein vanhurskaaksi-tekemiseen asti, vaan.sen
jälkeen ei hän olisi puhunut mitään elämän tien luonnosta,
uudistuksesta, jokapäiväisestä parannuksesta” j. n. e. En
tredje man anför: ”gubben Paavo hade bland annat mot
J. Poikonen och W. Niskanen att anmärka, det desse läto
sig af väckta själar, med hvilka de kommo i beröring och
hvilkas ledare de blefvo, betjenas och firas mer än
tillbörligt.” Detta klander synes ock ur L. J. Niskanens
berättelse (se bil. n:o 1). Och ännu en fjerde man säger:
”Poikonens egentligaste fel var det, att han, kommen till
någon slags lärarebefattning, såsom flere andra hans likar,
icke i längden höll streck, utan blef slapp i den
uppriktiga kristendomsöfningen, hvarefter han dock, så länge det
möjligen lät sig göra, utan vidare förnyelse, sökte uppe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
