- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
15

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ha vi inte Fatburssjön här i närheten?» sporde
Landaler nu.

»Jo, han ligger det framme till höger; men nu ser
jag att de fara in på Grimsgatan.»

Så var det ock. Willner for in på den nyss omnämnda,
af få besökta gatan, der man dock om dagen finner det
trefligt nog, då mer än ett nätt hus, som man här ej
väntat finna, fröjdar ögat. Man befann sig emellertid redan i
en af de yttersta delarne af det stora Stockholm, och
Landaler kunde väl icke utan skäl nu utbrista: »Det här går
verkligen så långt, som vägadt är.» Men ännu skulle det
gå längre; ty i detsamma vår rekognoscerande man for in
på Grimsgatan, försvann den förste släden i någon gränd,
som ifrån denna återigen vek af.

»Hvart tusen milliarder togo de nu vägen?» frågade
Landaler på det högsta förvånad och äfven ej alldeles utan
en viss ängslan; ty fore man mycket längre, visste han att
kassan näppeligen skulle förslå att betala skjutsen med. Man
uppnådde den punkt, der Willners släde nyss kommit ur
sigte, och här sågs nu en trång väg öppna sig mellan höga
plank. Den förste släden gick der med betydligt saktad
fart, emedan det nu bar uppför, och Landaler ansåg det
derföre rådligast att här stanna några ögonblick. »Tar det
inte snart en ända på de här satans gränderna och
kryphålen?» frågade han hviskande sin körsven.

»Jo, detta är Holländarevägen», svarade åkaren; »och
jag tror visst, att den herrn, som for förut, brukar stanna
här nära intill.»

»Kanske du har kört honom hit sjelf?»

»Néj, men kamraten har varit åstad ett par gånger i
vinter.»

»Nå ja, det der kunde jag då veta förut. Men jag
tror du kan få fara din väg nu, så godt först som sist.
Men var nu flinkt härifrån och, hör du, hvad jag säger dig;
nämn inte om det här, i fall du någon gång skulle komma
att köra den der herrn der framme. Det är en farlig karl,
kan jag upplysa dig om.»

»Kanske har han inte alltid att betala åkningen med?»

»Jo, det händer det», svarade Landaler i en mystisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free