Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om han ånyo ginge i land; och dessutom — med hvilka
ögon skulle Anna se honom an, om han för henne nu
uppträdde som en förrymd fästningfånge? Hvad skulle han tro
om hennes tillgifvenhet, när hon under alla dessa månaders
fångenskap ej med en rad låtit honom förstå, att hon kände
hans belägenhet, eller huru hon ansåg honom efter det
begångna brottet? — Ack! han hade visst längesedan förlorat
allt det deltagande, hon förut i så rikt mått skänkt honom.
— Och det vore väl derföre bäst att ej vidare återse
henne, enär det måhända sedan fölle sig ännu svårare att för
alltid aflägsna sig.
Det var således afgjordt, att han ej mer skulle lemna
den tillflykt, försynen genom en okänd välgörare beredt
honom — och nu först föllo hans tankar på paketet, som han
ännu bar orördt på sig. Han öppnade det och fann, enligt
hvad förut blifvit sagdt, tvenne bref inom konvulutet.
Det större af dessa innehöll respenningar, ocb till sin
stora häpnad fann här ej mindre än två tusen riksdaler —
ett belopp, som tycktes utvisa, att hjelpen kommit från en
mäktig hand. Och det så mycket mer, som han straxt vid
sin ankomst till fartyget fått veta, att passageafgiften
dessutom redan blifvit för hela resan erlagd.
»Hvem kunde till den grad intressera sig för honom?»
Han genomgick i minnet hela raden af bekanta; men
dem han möjligen kunde ha tilltrott en sådan uppoffring,
egde ej medel dertill, och de andra voro alltför sjelfviska.
Medan han tänkte härpå, satt han oupphörligt och
vände och såg på det obrutna brefvet, hvilket på utsidan ej
gaf någon möjlighet att upptäcka dess författare, då det
hvarken hade utanskrift eller någon bokstaf till sigillet. Men
ju mer han betraktade det sednare, desto mer tyckte han
det såg ut, som om det blifvit tilltryckt af en fingerborg,
och en tanke för hvilken han svårligen kunde finna något
rimligt skäl, genomfor härvid hans hufvud. Skulle det
möjligen vara hon, som har gjort mig allt detta?
Omöjligt; — hon egde ju sjelf ingenting, och hennes
aflidna föräldrar hade äfven varit så fattiga, att de endast
med möda kunnat vinna en nödtorftig bergning. Han
grubblade och tänkte, utan att ändå kunna finna ljus i saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
