Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 1. Sörgården och folket där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finns någon i hela landet — utom kanske kungen i
Stockholm — som har så mycket böcker som farmor.
Det är alltid roligt att komma upp på farmors
kammare. Det finns mycket att se på därinne. Där står en
spinn-rock i ett hörn, som surrar så trevligt, när farmor
sitter och spinner. Där står en vävstol framme vid
fönstret, och det är så roligt att se skytteln löpa av och an
mellan trådarna likt en kvick liten fisk, som kilar mellan
näten utan att fastna. Farmor säger ofta, att innan hon
dör, vill hon gärna lära Karin och Greta att väva och att
sätta upp en väv. Men ännu så länge äro ju töserna
alltför små att rå med tramporna.
Framför brasan hos gamlamor.
Det är i synnerhet, när barnen om kvällarna sitta
framför brasan i farmors kammare, som de få höra många
visor och sägner. Då få de höra sagor om de snälla
tomtarna, som vakta gården, och många andra historier.
En kväll, då farmor berättat sagor, och barnen
alltjämt bådo om flera, sade hon till sist:
»Nej, vet ni, nu kan jag inte fler sagor.»
Då sade lilla Olle, som satt i farmors knä:
»Har inte farmor fler sagor nu i sitt hjärta?»
Syskonen började skratta. Och Karin sade:
»I sitt huvud, skulle du väl säga.»
Lill-Olle lade huvudet på sned och tittade liksom
prövande på farmor. Så sade han med sin trygga,
betänksamma röst:
»Hon får väl gömma dem, var hon vill.»
Då log farmor så gott, klappade den lilla pysen på
huvudet och sade:
»Skratta inte åt honom, för han sade rätt. Det är nog
från hjärtat de kommer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
