- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
12

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 2. Per Olsson och tomten. Efter en folksägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Du är till god hjälp här i gården, du tomtefar», tyckte
den lilla älvan. »Du strävar både bitti och sent och ser
om allt.»

»Ja, jag hjälper ju så gärna till här», sade tomten.

Och så traskade han i väg utåt gärdet för att åter
hämta in några rågax.


Den lata Per Olsson.

Någon tid därefter skulle vetet skäras hos Per Olssons.
Det var fint skörde-väder, så att alla andra i byn voro ute i
otta för att hinna med så mycket som möjligt. Men när Per
Olsson vaknade den morgonen, tänkte han: »Jag kan gott
ligga en stund till. Jag får ju så god hjälp av tomten, så
min skörd blir nog i alla fall bärgad.»

Så somnade han om och kom inte ut på gärdet, förrän
solen stod högt på himmelen. Han och drängen skuro nu
så mycket de hunno, men där var dock mycket o-skuret,
när kvällen kom. Och dagen därpå blev det hällregn.

»Nå ja», tröstade sig Per Olsson, »jag har så god hjälp
av tomten, så jag reder mig nog ändå.»

Så kom han i vana att lättjas och att stiga sent upp.
Han skötte sina sysslor dåligt och vårdade sig ej om
sina kreatur. Tomten ser ju efter gården, tänkte han
alltid.

Men snart nog började det märkas, att Sörgården inte
längre sköttes, som den skulle. Skörden blev illa bärgad,
kreaturen dogo. När våren kom, måste Per Olsson köpa
sitt utsäde och var tvungen att sätta sig i skuld därför.
Snart hette det i hela socknen, att Sörgårds-bonden
började komma på obestånd.

Så blev det åter skörde-tid. En afton kunde Per Olsson
inte sova. När han legat en stund på sin bädd, steg
han upp och tänkte, att han kunde lika så gärna titta in i
ladugården ett tag och se efter, om kreaturen hade nog
med foder. Som han nu gick över tunet, varsnade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free