Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 6. Fars Brunte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och glömmer att ta in en i stallet om kvällarna, när det
blir kallt. Då är det bra att ha ett sådant här ställe.»
Där öppnade sig en lång, rak skogsväg. Det var visst
en vinter-väg: en sådan väg, där man kör med släd-don över
snön för att forsla timmer ur skogen.
»Det här blir en präktig väg att löpa på, när man vill
röra litet på sig», tänkte Brunte med förnöjelse.
Och så gav han sig till att trava av och an på den raka,
släta vägen.
Så begav han sig ned till grinden igen. Där ställde han
sig att titta bort emot Sörgården. Han såg människorna
gå emellan gården och ladugården i varjehanda sysslor.
Han såg hönsen gå och sprätta och katten smyga bland
krusbärs-buskarna. Och på landsvägen, som löpte utmed
gärdesgården, såg han människor färdas förbi, gående och
åkande.
»Det är också något, som är trevligt med den här
hagen», tänkte Brunte, »att den inte ligger långt borta
ifrån människor. Jag minns en sommar, då jag fick gå
ensam i en liten hage långt inne i skogen och aldrig såg
någon, annat än när jag hämtades till körslor. Sådant blir
man tungsint av.»
Nu kom där en kärra skramlande på vägen. Kärran
var förspänd med en bläsig häst. Nej, det var ju Bläsan
från Mellangärden, hans förra kamrat!
Han gnäggade högt av glädje. Och Bläsan gnäggade
till svar.
När Bläsan och kärran försvunnit bortom kröken,
gnäggade Brunte ännu en gång. Men nu lät det helt vemodigt.
»Det är ändå lite långsamt att gå här helt ensam»,
tänkte Brunte. »Nog vore det roligare, om man hade en
kamrat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
