Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 7. Bruntes vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån svingade han sig upp på Bruntes rygg. Och så
red han ett litet slag i skogen och styrde med grimman.
»Olle vill också rida», ropade lillebror.
Han var inte alls rädd nu längre. Det såg så roligt
ut, när Sven red.
»Ja, du ska visst få rida», sade Sven. Och så red
han Brunte åter till stubben och steg av för att lyfta upp
sin lilla bror.
»Håll dig nu fast i manen, Olle!» sade Sven.
Och Olle tog med sina små händer hårt tag i Bruntes
man.
Så svingade sig Sven åter upp och satte sig bakom
lillebror. Ena armen slog han för säkerhets skull om livet
på Olle, och med vänstra handen styrde han sin fåle.
Pojkarna skrattade av fröjd, och Brunte tyckte också,
att detta var riktigt roligt.
Brunte lär känna sin kamrat, Blända.
Åter stod Brunte vid ledet och tittade bortåt Sörgården
och tyckte liksom förut, att det var allt en smula ensamt.
Han hade för en stund sedan sett, huru någon
kommit åkande till Sörgården och lett in sin häst i stallet där.
Det var en vit häst. Skulle den hästen kanske komma
ut i hagen och hälsa på honom?
Se, där kom Anders Svensson och ledde den vita
hästen. Efter följde en helt ung karl. Jo, de styrde kosan
rakt åt hagen.
»Ser du, Gustav, här är den nya hästen», sade Anders
Svensson, då han öppnade ledet.
»Den ser ju präktig ut», sade Gustav och såg
uppmärksamt på Brunte.
Men nu brydde sig Brunte inte mycket om män
niskorna. Tänk, att han tycktes få en kamrat! Han
började strax nosa på den nykomna vita hästen.
»Ja, nu får väl Brunte och Blända göra bekantskap
med varandra», sade Anders Svensson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
