Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 10. De små grisarna - 11. Fyra små grisar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stora, feta grismamman, och rullar och vältrar sig, så
att vattnet stänker och skvätter och far omkring henne.
»Det här är roligt», säger hon.
Och ni må tro, att de små grisarna skynda sig att
göra efter. De leta reda på var sin lilla puss, och där
ligga de sen och vältra och plaska och stänka vatten på
varann och ha så roligt och trevligt.
»Ser ni, små barn», säger grismamman, »om ni nu
vore små människo-barn, då vore det riktigt synd om er.
För då finge ni inte göra så här, utan då skulle er mamma
komma och ropa: Usch, gå inte ner i pussarna och
förstör era kläder! Opp med er strax, och gå in, och byt om
allting! Men jag säger: Ligg ni där, små grisar, och ha
trevligt! Se, en sådan mamma är jag.»
»Nöff, nöff, ja, en riktigt rar mamma är du», säga de
små grisarna. »Nöff, nöff!»
11. Fyra små grisar.
Fyra små grisar gingo ut på vift,
och alla voro glada, och ingen var gift,
och alla hade knorr uppå svansen.
De smögo ut ur stian, de gingo genom byn.
Små rosen-röda trynen de vände upp mot skyn
och viftade så gladeligt med svansen.
Och solen hon sken på små nassarna ned.
Och den första sade: »Nöff», och den andra sa’ så med,
och de svängde så lusteligt med svansen.
Och den tredje sade »Nöff», och den fjärde också,
ty vädret var så vackert och himmelen så blå,
och alla hade knorr uppå svansen.
Då kom där mot dem rusande den stora svarta hund
och öppnade emot dem sin faseliga mund
och nafsade den minsta i svansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
